Sunday, July 24, 2011

Malta - en estetisk och andlig upplevelse

/Några reflektioner efter en resa./

Jag var alltså på Malta i mitten av december /2009/, tillsammans med min bror. Jag tog en del bilder där, men har inte riktigt fattat, teknisk idiot som jag är, hur man kan föra över dem till datorn. Förr eller senare kommer det att lyckas, förstås.

Det var gripande att vara där. Platser som Tarxien, Hal Saflieni, Hagar Qim och Mnajdra, som jag bara sett på bild, kunde jag plötsligt gå igenom, se på, till och med snudda vid.

Tempelkulturen på Malta är något märkligt. Mellan 3. 500 f.kr. (eller 3. 600, enligt somliga) och 2.500 f.kr. fanns en kultur där man har funnit rester av många stentempel, och en gigantisk underjordisk gravkammare, uthuggen i berget. Däremot praktiskt taget inga boplatser.

De figuriner av sten, som har återfunnits i templen och i gravkammaren är antingen entydigt kvinnliga, eller så har de kvinnliga former utan att vara helt uppenbart kvinnliga. Inte en enda klart manlig figurin har återfunnits.

Gravskicket var egalitärt – alla begravdes i massgravar, utan gravgods, eller individuella markeringar. Nu låter ”massgravar” otäckt i våra dagar - men den som har vart i Hal Saflieni vet att de verkar vara gjorda med stor kärlek, och definitivt med både stor konstnärlig känsla och imponerande teknisk skicklighet.

Detsamma gäller templen. Av de tre jag såg tyckte jag att det senaste, Tarxien, gav en mindre stark upplevelse än Hagar Qim och Mnajdra, (som låg inom ett mycket kort gångavstånd från varandra)- Dessa var fullständigt underbara. Jag är ledsen att både min kamera och mobiltelefon hade gjort slut på bilder när jag slutligen kom till Mnajdra – de sista togs i Hagar Qim.

Var megalitiska Malta egalitärt? Jag tror det, det finns inga som helst tecken på social ojämlikhet. De som tror att det var ojämlikt och styrt av ”hövdingar” har egentligen bara två argument. Dels att bara ojämlika samhällen kan bygga stora stenmonument, dels att de etnografiskt beskrivna samhällen idag som byggt sådana, som de på Påskön, har varit ojämlika.

Det första argumentet är enbart dumt. Det andra kan lätt bemötas bland annat med att nästan alla de auktoritära ”hövdingadömen” som vi känner till idag var militariserade, och att inga som helst tecken på militarisering återfinns på Malta.

Det fåtal som inte var uppenbart militariserade visade ändå upp sin ojämlikhet i gravar, och/eller hus, och något sådant har heller inte återfunntis på Malta.

Dessutom hade dessa hövdingadömen en konst som framhäver det manliga, individuell prestige och hierarkier. Det gör inte den religiösa konsten i Malta.

Malta var en upplevelse, av både estetisk och andlig art.

Jag funderade om jag skulle låta mitt föredrag i år på Gudinneveckan i Näsåker handla om Malta. Men jag bestämde mig till sist att jag inte skulle det. Det kommer att handla om Kybele, den märkliga gudinnegestalt som dyrkades i Rom, och som har en historia som sträcker sig tillbaka till 7000 f.kr.


Erik Rodenborg januari 2010

No comments:

Post a Comment